söndag, januari 18, 2009

Festkravaller

Det är väldigt mycket folk på min station, det samlades fler och fler som aldrig gick och jag var på väg att ringa (efter vakter) men då kom en tjej fram och pratade, det visade sig vara folk som skulle på fest. De väntar på någon som ska hämta upp allihop. Hon försäkrade att de var fredliga snälla varelser. Det är så svårt att dra gränsen tycker jag, när är de för många och när upplever jag situationen som hotfull för övriga passagerare? Nu var det lugnt tyckte jag.

Åh plötsligt börjar de röra på sig.

Förresten, gränsdragningar är svåra nästan jämt i livet. I teorin är det förstås jättelätt att dra gränser, så här borde man göra och såhär borde man reagera på det där. Men i praktiken blir allt man tänkt så luddigt. Vardagen är luddig.

Nu har de försvunnit -poff- allihop.

Oj där står en jag känner, eller en Ebba känner snarare och som jag känner igen. Svårt att hälsa. Nu har hon tittat på mig flera gånger och jag tror att hon känner igen mig, nu log jag tillochmed, det är ju som att hälsa, då har jag gjort mitt.

Nu kommer det fler folk, vad är det för jävla fest halva stockholm ska på? Bjud mig vettja, jag har ett nytt knock-knock-skämt som jag kan dra.

Idag har varit världens mysdag så jag kan egentligen inte klaga för att behöva sitta här och få betalt för ingenting i all min ensamhet.

1. Jag vaknade och målade klart min hall i GUL färg. (den är så sjukt gul så jag måste skriva med stora bokstäver)

2. Thelin kom, vi åt frukost/lunch.

3. Vi åkte till Kista med den lånade dra-maten och ambitionen att hitta mammas perfekta födelsedagspresent.

4. Hittade ej.

5. Vi köpte mat, åkte hem.

6. Bakade vetebullar och lagade spenatsoppa.

7. Åt.

8. Gjorde semlor av vetebullarna.

Min semla var hur bred som helst och den fylldes med grädde och blev ännu tjockare. Sen lades den i i varm mjölk och växte tills den blev lika stor som tallrikens omkrets. Jag orkade typ en tredjedel, sen var jag illamående i ett halvår. (typ)

Så orättvist att hon fick åka hem och sova. Snarkobert jag vill också sova med dig.

2 kommentarer:

Anonym sa...

haha,. haha ge dig. NU LOG JAG TILL OCH MED. att följa en spärrvakts liv. det här är tillfredsställande

Anonym sa...

haha, du e sjuk. vem var det som en ebba känner? såååå nyfikon. puss från din ebba