Söndag

Ska snart kallduscha och sen gå och lägga mig. Det har varit en bra dag med kalas och systrar och pappor och barn. Tårta och marängswiss och nu är jag helt slut.

NÄE NU LÄMNAR SNART TÅGET PERRONGEN IGEN!

Nu blev jag jättestressad. Det är tydligen jättemycket intyg och grejer som jag ska ha med på tåg-intervjuskiten. AAAh! Kommer inte hinna få allt på posten innan intervjun.

Fan jag kommer visst behöva stå och se vagnarna rulla bort från mig IGEN! Jävla slarvig jag är, jag har ju vetat att jag behöver alla de här grejerna i flera veckor. Kunde jag inte bara ta mig i kragen och beställa hem det? VA? VA?

Nu är det inget kul längre. Jag kommer bli ruinerad och utfattig och förlora bostaden och bli hemlös, uteliggare, och trasig och ful och tillslut alldeles alldeles ensam för att alla vännerna tyckte att man luktade för mycket avlopp.

GAAAHH!

Jag har fått en lägenhet! Jag har fått en lägenhet! Jag har fått en lägenhet!

En tvåa på 64kvadrat i Tensta med balkong OCH uteplats med små buskar på.


Här ska jag bo. Kan ni tänka er det? JAG SKA BO HÄR! Jämt!

Ni måste komma och hälsa på, kom hela tiden, kom varje dag! Vi ska gå och simma i Tensta simhall och grilla på min lilla uteplats och dricka eftermiddagste på min lilla balkong och bada badkar med badkulor i mitt badkar (jag kommer ha varmvatten, riktigt varmt vatten som man inte ens har värmt i vattenkokare) och sitta i min soffa och titta på TV och sticka raggsockor och sitta runt mitt stora bord och äta middag och dricka vin. KOMMER NI?

Hur tänkte du nu?

Jag tog på mig ett plåster för småsår, en sånt där ovanligt som man längtar efter om man har ett litet sår så att man inte behöver ha ett stort som är i vägen i onödan. Plåstret är max en centimeter långt. Men mitt sår är typ tre centimeter. Det blev ju lite tokigt.

Ibland behöver man prata till sig själv som ett barn.

Särskilt när man jobbar med att limma glitter på stenar och får arbetsskador i form av sår när man skär sig på grässtrån.

Appropå korrespondens

Folk verkar ha en tendens att strunta i respons ibland. Vad är grejen med det? För oss som ser det som en vana att skriva ihop ett mailsvar eller plocka upp telefonen när den ger ljud ifrån sig kan det här verka lite märkligt. Fenomenet resulterar i att mitt liv kretsar runt en massa människor som jag knappt (om alls) har träffat men ändå lägger sjukt mycket tankekraft på.

Exempelvis:

DATAKILLEN (som jag försöker få kontakt med så att han kan utbilda mig i hemsidan. Hallå-du-är-anställd-din-jävel-kan-du-svara-på-mail-eller?)

TENSTATJEJEN (som ville hyra ut rum till mig men verkar ha gått under jorden)

VÄLLINGBYMANNEN (som erbjöd mig guldochgrönaskogar -ett fint andrahandskontrakt i Vällingby- men vägrar svara när vi bestämt att höras)

Slutkläm: Jag hatar folk. Inte er förstås gullnosar. Annat folk.

Död fågel

Det ligger en död fågel utanför mitt fönster.

Jag har ont i huvudet och det försvinner inte. Ska börja jobba om en timme och tio minuter. Måste äta nåt innan jag drar. Måste verkligen börja laga/värma på nåt nu.

Kan inte lilla T ha lunchrast snart och riiinga mig?

Geri pallar inte

Jag blir så trött på allt tjafs. Kan jag inte bara få min lilla bostad och sitta därinne för all framtid med lite jävla lugn och ro?

Tunnelbanetåget gjorde en svängom och tog en vända förbi min station! Ska på intervju om några veckor.

GRATTIS PÖ!

Tack.

HM VAD SKA JAG ÄTA FÖR MIDDAG IDAG?

Något med ägg och något med spenat får det bli.

Pappa kommer hem på torsdag, yay! (Ok, jag vet: intresseklubben antecknar...)

Egentligen är blogg och bloggeri en enda stor INTRESSEKLUBBSANTECKNING, men vad gör väl lite informationsdiarré i det stora hela? Jag gillar att kika på folks utklämda inre, vare sig det är fult fräckt eller fyndigt. Don't ya?

Och nu ska jag publicera en bild på en person som stämmer överens med det sistnämnda, fyndiga firanda, vilket fynd:

Men...

...det sämsta med att ha en härlig vän eller en varm kärlek på besök är att det blir kallt och tomt när de har åkt hem.

Bullbakarn Miranda och Monopolarn Thelin och jag

Trevlig helg i hostans tecken. Jag stannade på ön i 4 dagar, tog mig bara in till Hässelby för att handla en massa mat och glass och annat som man kan behöva. Som tur är så råkar jag känna två av världens härligaste människor som trotsade stormvarningar och tog sig ut på ön för att hålla mig sällskap! Miranda och jag bakade kanelbullar och kollade på "Across the universe", en beatlesfilm som var mysig och jag blev beroende av den låten i lite drygt 48 timmar. Och dagen efter kom Thelin och drack te och vann över mig i Monopol.

Ren tur, jag säger bara det.

Nyförlösta kaniner och apelsinchoklad

Inatt drömde jag att jag förlöste en kanin, det kom ut en rödslemmig liten kaninunge som satt fast i en lång navelsträng, men när jag skulle klippa av navelsträngen så hittade jag inte saxen.

Hm. Drömtydning, någon?

Ikväll ska jag vara hemma. Jobbet blev inställt både den här eftermiddagen och imorgon, vilket passar mig utmärkt, är tillbaka i förkylningsträsket (hatar barn, hatar barn) så nu får jag lite tid på mig att kurera.

Och det vet ju alla att man gör bäst med soppa, rättvisemärkt apelsinchoklad, och Föräldrafällan! (Det där sista för att fira Lindsay Lohans utkliv ur garderoben.)